I år finns det anledning för svensk orientering att fira. För hundra år sedan genomfördes den första orienteringen med en inbjudan via ett förbund. Ernst Killander, orienteringens fader, bjöd in till den första tävlingen den 25 mars 1919. Startplats var Igelboda station i Saltsjöbaden med mål vid Nackahus värdshus. Banan som var cirka 12 km lång med tre kontroller. Ernst K hade räknat med att max 75 skulle anmäla sig. Dagen innan tävling hade hela 217 anmält sig.

Tävlingsdagen
Av de 217 anmälda var det hela 155 som startade. De var indelade i tre klasser; militärer, seniorer och oldboys. Förste startande gav sig ut i skogen klockan 10.00. Klädseln skulle vara kavaj, väst o skjorta, lång- eller kortbyxor och läderkängor med skaft. Inga spikar eller dubbar var tillåtna i kängorna. Det var inte heller tillåtet att springa i löparskor eller byxor av linne.
Av de tävlande var Bertil Uggla först i mål. Han tävlade i den militära klassen och nådde målet på tiden 89.42. Bertil hade tidigare merit som bronsmedaljör vid OS i Stockholm. Där hoppade han höjd. Seniorklassen vanns av Gustaf Wahlgren, Djursholm på tiden 87.19. Totalsegrare blev O. B. Hansson, tävlande för Djurgårdens IF som vann oldboysklassen på 85.39. Siste löpare i mål nådde målet strax efter fem på eftermiddagen.

Ernst Killander
Orienteringens fader, Ernst Killander, föddes i Jönköping den 10 mars 1882. De högre studierna skedde i Skara. Där fick han sitt första uppdrag inom idrotten. Han blev ordförande i läroverkets skytteförening. Ernst flyttade till Stockholm där han utbildade sig inom det militära. 1908 valdes han in som ledamot i Stockholms Idrottsförbunds styrelse. Ytterligare ett år senare blev han chef för den gamla Idrottsparken. Denna idrottsplats låg precis på samma plats som nuvarande Stockholms Stadion. Att Stadion byggdes på denna plats är något ”Kille” drev igenom. Första gången han föreslog en tävling för orientering var 1913. Idrottsförbundets styrelse avslog förslaget. Första världskriget kom sedan emellan innan Ernst på nytt kom med ett liknande förslag. Han fick OK att arrangera denna första tävling i mars 1919 på ett villkor. Han själv skulle tillsammans med medhjälpare stå för allt kring arrangemanget. Orienteringen hade startat.

Nytt arrangemang
Redan samma år var Ernst på nytt i farten. Arrangemang nummer två hade mål vid Enskede folkskola den 2 november 1919. Efter målgång bjöds de tävlande på varmdusch och bad i bassäng. Redan från start lades det fast delar som sedan varit med i hundra år. Första start klockan 10.00 och dusch efter tävling, vi känner igen oss.

1920-talet
Under 20-talet var orienteringen styvmoderligt behandlat av det centrala förbundet. Tävlingar fick i stort sett endast ordnas från mitten av oktober och en månad framåt. Varför? Alla terrängtävlingar runt om i landet skulle vara avklarade innan orienterarna fick börja tävla. Det var den allmänna idrotten (=friidrott) som bestämde. Hösten 1922 kom förslag på att distrikten skulle få arrangera DM-tävlingar. Hela elva distrikt arrangerade redan året efter (första gången det var tillåtet) DM runt om i Sverige. Ännu hade vi inget eget förbund vilket gjorde att vi var i händerna på andra. Karlar i första hand i Stockholm började organisera sig. Skogskarlarnas Klubb bildades den 15 december 1930. Arbetet hade pågått något år men nu var det dags. Fyra män var ytterst ansvariga. Torsten Tegnér, Lorentz ”Max-Emile” Göransson, Ernst Killander och Arvid Sundelöf var killarna. Ernst utsågs till Skogskarlarnas förste Hövitsman. Dessa män plus andra i Stockholm drev sedan fram bildandet av Svenska Orienteringsförbundet. Förbundet bildades i januari 1938.

Skogskarlsgulden
Det första Skogskarls-Guldet tilldelades Ernst Killander 1919. Denna unika utmärkelse tilldelas årligen Nordens främste löpare och ledare. Märket kan endast erhållas vid ETT tillfälle.

Löpande Skogskarlsguldet till Kasper Fosser, Norge/IFK Göteborg
Även i år går det Löpande Guldet till en norrman som springer orientering för ett svenskt lag. Kasper Fosser började sin orienteringskarriär i IL Heming men springer numera för IFK Göteborg. Han får Guldet för sina fina insatser under årets mästerskapstävlingar. På den individuella långdistansen vid VM i Östfold sprang Kasper in på andra plats. På årets VM för juniorer dominerade Kasper totalt. Han vann guld på samtliga distanser. Kaspers säsong har även i övrigt varit lyckosam där vinsten av den klassiska 10-milakavlen är en av alla framgångsrika tävlingar som han genomfört under året.

Ledande Skogskarlsguldet till Pereric Hasselgren, Göteborg
Jubileumsupplagan av Skogskarlarnas Guld till Ledare i Norden går i år till Pereric Hasselgren. Pereric har i över sex decennier haft idrotten i allmänhet och orienteringen i synnerhet som en röd tråd genom livet. Under hans aktiva seniortid tillhörde han eliten i Sverige, främst när det gäller nattorientering. Ett SM-guld i budkavle blev det med sin förening OK Landehof (för precis 50 år sedan).

I föreningen OK Landehof har han lagt ner tusentals timmar av ideellt arbete. Pereric har varit banläggare på många tävlingar, både större och lite mindre. Han var också under många år speaker på tävlingar i Göteborg med omnejd. Han har också ägnat många timmar åt dokumentation av sin förening och profiler inom orienteringen. Pereric har spelat in filmer om bl.a. Hilding Andersson, Åke Andersson och Rune Haraldsson.

Skogskarl blev Pereric 1972, kom in i Rådet i Göteborg 1988. Sedan 2002 är han Talman i Göteborg, en uppgift han sköter med bravur. En aktivitet som han infört i Göteborg är att uppmärksamma alla Karlar som varit med i rörelsen i över 50 år. Pereric samlar vart tredje år dessa ärrade kämpar i ”Halvsekelklubben” till pörte Kolmaden för en trivsam sammankomst. Denna innehåller en liten måltid, musikunderhållning, utställning av bilder från hela SKK-tiden, men framför allt trivsamma diskussioner om gemensamma äventyr i skogarna. En av Karlarna i Göteborg beskrev Pereric på följande sätt; ”En talför och lyssnande skogskarl med djup respekt och vördnad för klubben och dess traditioner samtidigt som han har ett öppet sinne för att vidareutveckla rörelsen enligt dess ideal”.

Carl-Erik Johnsson