OL 100 år

Orienteringen 100 år
I år finns det anledning för svensk orientering att fira. För hundra år sedan genomfördes den första orienteringen med en inbjudan via ett förbund. Ernst Killander, orienteringens fader, bjöd in till den första tävlingen den 25 mars 1919. Startplats var Igelboda station i Saltsjöbaden med mål vid Nackahus värdshus. Tyvärr är värdshuset nedbrunnit. Utefter banan som var cirka 12 km lång fanns det tre kontroller. Ernst K hade räknat med att max 75 skulle anmäla sig. Dagen innan tävling hade hela 217 anmält sig. Kartan som användes var generalstabsbladet från 1863 i skala 1:100 000. Ett stort problem uppstod i samband med att så många anmält sig. På förbundet (Stockholm) fanns endast serier för nummerlappar upp till 100. Natten innan tävling fick de ansvariga klippa isär och på nytt tråckla ihop nummer så att samtliga anmälda fick sitt riktiga startnummer.

Tävlingsdagen
Av de 217 anmälda var det hela 155 som startade. De var indelade i tre klasser; militärer, seniorer och oldboys. Förste startande gav sig ut i skogen klockan 10.00. Klädseln skulle vara kavaj, väst o skjorta, lång- eller kortbyxor och läderkängor med skaft. Inga spikar eller dubbar var tillåtna i kängorna. Det var inte heller tillåtet att springa i löparskor eller byxor av linne.
Av de tävlande var Bertil Uggla först i mål. Han tävlade i den militära klassen och nådde målet på tiden 89.42. Bertil hade tidigare merit som bronsmedaljör vid OS i Stockholm. Där hoppade han höjd. Seniorklassen vanns av Gustaf Wahlgren, Djursholm på tiden 87.19. Totalsegrare blev O. B. Hansson, tävlande för Djurgårdens IF som vann oldboysklassen på 85.39. Siste löpare i mål nådde målet strax efter fem på eftermiddagen.

Ernst Killander
Orienteringens fader, Ernst Killander, föddes i Jönköping den 10 mars 1882. Den första idrott han kom i kontakt med var fotboll. Efter avslutad skolgång i Jönköping fortsatte studierna i Skara. Där fick han sitt första uppdrag inom idrotten. Han blev ordförande i läroverkets skytteförening. Efter Skara flyttade Ernst vidare till Stockholm där han utbildade sig inom det militära. Han blev officer 1906. Två år senare valdes han in som ledamot i Stockholms Idrottsförbunds styrelse. Ytterligare ett år senare blev han chef för den gamla Idrottsparken. Denna idrottsplats låg precis på samma plats som nuvarande Stockholms Stadion. Att Stadion byggdes på denna plats är något ”Kille” drev igenom. Tanken från början var att Stadion skulle fått en annan placering. Ernst vurmade tidigt för idrott åt ungdomen. Skolungdomens tävlingar som avgjordes på Stadion var ”Killes” ide. Första gången han föreslog en tävling för orientering var 1913. Idrottsförbundets styrelse avslog förslaget. Första världskriget kom sedan emellan innan Ernst på nytt kom med ett liknande förslag. Han fick OK att arrangera denna första tävling i mars 1919 på ett villkor. Han själv skulle tillsammans med medhjälpare stå för allt kring arrangemanget. Orienteringen hade startat.

Nytt arrangemang
Redan samma år var Ernst på nytt i farten. Arrangemang nummer två hade mål vid Enskede folkskola den 2 november 1919. Efter målgång bjöds de tävlande på varmdusch och bad i bassäng. Redan från start lades det fast delar som sedan varit med i hundra år. Första start klockan 10.00 och dusch efter tävling, vi känner igen oss.

1920-talet
Under 20-talet var orienteringen styvmoderligt behandlat av det centrala förbundet. Tävlingar fick i stort sett endast ordnas från mitten av oktober och en månad framåt. Varför? Alla terrängtävlingar runt om i landet skulle vara avklarade innan orienterarna fick börja tävla. Det var den allmänna idrotten (=friidrott) som bestämde. Hösten 1922 kom förslag på att distrikten skulle få arrangera DM-tävlingar. Hela elva distrikt arrangerade redan året efter (första gången det var tillåtet) DM runt om i Sverige. Ännu hade vi inget eget förbund vilket gjorde att vi var i händerna på andra. Karlar i första hand i Stockholm började organisera sig. Skogskarlarnas Klubb bildades den 15 december 1930. Arbetet hade pågått något år men nu var det dags. Fyra män var ytterst ansvariga. Torsten Tegnér, Lorentz ”Max-Emile” Göransson, Ernst Killander och Arvid Sundelöf var killarna. Ernst utsågs till Skogskarlarnas förste Hövitsman. Dessa män plus andra i Stockholm drev sedan fram bildandet av Svenska Orienteringsförbundet. Förbundet bildades i januari 1938.

Carl-Erik J.
Hövitsman